Grattis till en duktig welsh på Ekerö
Läste att en welsh boendes på Ekerö blivit bronsmedaljör vid WSSKs KM i viltspår! STORT GRATTIS till Marit Törnqvist med sin duktiga tik Iagos Freja! Vad ni är skickliga! Varmt lycka till i fortsättningen! Hoppas att vi ses!
// Lena
Ögonlysning
När vi väl kom hem fick vi höra att Kilian varit jätteledsen när Archie var borta. Kilian är för söt och så vansinnigt förtjust i Archie. Han verkar dyrka honom och blir alltid otroligt glad när Archie kommer hem igen efter att ha varit borta. De är så goa mot varandra, så nära, även om Archie ibland kan ge Kilian några barska blickar när han börjar hoppa på Archie för att försöka få igång honom att leka och busa. Kilian har ett otroligt "hopp" i sina bakben. Han kan lätt promenera fram till ett bord och sedan glidhoppa upp på det utan att springa och ta sats - vet inte vad han är gjord av men ett visst släktskap med känguru, groda eller något annat hoppdjur föreligger nog...
// Lena
Parningsförfrågan
Vår Archie är trots allt SE VCH NO VCH och har deltagit i SM i viltspår och har under sina sju och ett halvt år varit den mest glada, sociala och underbara individ. Dessutom har han ställts ut med flera CK:n och BH-placeringar. Sorgligt att uppfödare väljer bort sådana hundar och istället parar enbart på utseende trots att hunden kan vara både aggressiv och "svår". Nu är väl det ganska ovanligt får vi hoppas men utseendefixeringen är aningen för stor tycker i alla fall jag.
Nu hoppas vi att allt går som det ska och att små Archie-avkommor ser dagens ljus kring årsskiftet. Ni anar inte hur mycket jag håller tummarna för att Archie än en gång ska få bli pappa. Hans första kull kom hos Kennel Pelydryn, nio valpar, sex röntgade och alla med A-höfter. Två av hannarna P King James och P King Neon har båda CK:n och den senare av de två även reserv-cert. En av tikarna brukar jag skriva om nämligen P Kanel (Lexi) som är både LP I och LPII och har gått vidare till klass III, pysslar med bruksprov mm. Hennes matte Eva B är helt otroligt duktig! Ska bli så spännande att få fortsätta att följa alla duktiga valpar.
// Lena
Tack för alla hälsningar!
Det blir långt mellan inläggen och jag är nog egentligen ingen bloggare men här kommer i alla fall några rader.
Först och främst vill jag tacka alla som gratulerade mig/oss till SM-insatsen. Det var otroligt rart och tack så jättemycket för mail och inlägg!!! Jag skrev ihop en liten artikel till Welshnytt som kom med i senaste numret. I artikeln borde jag ha lagt in en bild av tävlingsspåret för det fanns utlagt på SSRK Västras hemsida. När man i efterhand såg spåret så inser man att det var vansinnigt knepigt. Kul att få ha prövat på i alla fall.
// Lena
Archie på 9:e plats i SM i viltspår
Fredagen den 6 augusti reste maken, jag och Archie och Kilian ned till Jälluntoftas camping som var den fasta punkten under de två tävlingsdagarna. Vi hyrde en trevlig stuga och passade på att promenera i den mycket vackra omgivningen under fredagkvällen och lördagförmiddagen. Kl 15 på lördagen gavs introduktionen och vi fick veta att vi skulle gå ett "uppvärmningsspår" med start ca 17. Det var en älg som blivit skadeskjuten och som vi skulle spåra upp. Det var ett mycket svårt spår! Solen gassade när vi gav oss iväg och Archie kämpade helt fantastiskt och fann älgklöven till slut. Det tog oss 47 minuter att ta oss igenom. I sådana här tävlingar är återtaganden vanliga och vi fick två. Vad jag inte förstod då var att det hade gått helt Ok.
Under kvällen bjöds det på middag och trevlig samvaro. Jag kan säga att jag är oerhört imponerad över SSRK Västras arrangemang - det var så välarrangerat (administrativt, domarna och den supergoda maten) och stämningen var verkligen god. Alla kände att de var vinnare i och med att de kvalificerat sig så jag tror inte någon av de tolv ekipagen var direkt missnöjda med placeringen som redovisades dagen efter.
På söndagen ösregnade det. Det stod som spön i backen och vi skulle då resa ca sex mil sydväst för att komma till godset Sperlingsholms marker för att gå det "svåra" spåret (!), ca 1000-1200 m långt och blodat med 2 dl blod. Vi hade två andra domare än dagen före för tanken var att varje ekipage skulle bedömmas av fyra domare. Under frukosten hade vi fått instruktionen att dagens spår handlade om ett påkört rådjur.
Archie spårade frenetiskt men himmel vad han var TRÖTT!!! Efter 61 minuter hittade han skanken men då hade han fått två återtaganden och inte gått rakt i spåret vilket gjort att han missat vissa "stationer" men han klarade tiden. Maxtiden var 1,5 timmar för det andra spåret. Vi hade med andra ord tappat rejält från gårdagens spår. Men vad gjorde det - vi hade ju gått två SM-spår på elitnivå och inte brutit (vilket det visade sig senare att några hade gjort när hundarna helt enkelt var FÖR trötta).
Det blev en lång väntan under eftermiddagen men till slut kallades vi alla in för prisutdelning. Vi kom på nionde plats och jag är otroligt nöjd. Fick senare veta att vi rasade rejält under söndagens spår och det berodde naturligtvis på mig... domaren sa att jag behövde mer träning i riktiga eftersökssituationer - kan jag annat än hålla med...
Archie har varit fantastisk som orkade ta sig igenom trots att han inte åt något under fredag-lördag-söndag. Det enda vi fick i honom var några skinkskivor. Blev orolig för att han höll på att bli allvarligt sjuk. Dessutom gynnade det inte honom att gå två svåra spår så tätt inpå, lördagkväll kl 18.15 till 19 och sedan morgonen därpå kl 10.15 till ca 11.15. Jag glömmer aldrig vår viltspårsinstruktör Ulf Lindholm som sa "gå aldrig ett spår senare än två veckor före en spårtävling - welshar är inga robotar utan måste få en välbehövlig nytändning innan det är dags". Som sagt, inga bortförklaringar men kanske ändå någon form av förklaring.
Jag är vansinnigt glad över att ha varit med vid ett SM, träffa andra duktiga spårhundar och människor, lära sig många nya saker. Det här har verkligen varit en nyttig erfarenhet.
Vann tävlingen gjorde SSRK Östergötlands representant Ann-Marie Eklund med SE VCH NO VCH Ruel's Viktorianska Viktoria - Engelsk Springer Spanieltik. De var helt suveränt duktiga!!!
Slutligen kan jag säga att när vi väl kom hem på måndagkväll och vovvarna hade fått sina välbehövliga shamponeringar så åt Archie som en häst och har sedan dess bara legat och dåsat och myst - gissa om han längtade hem.
Min Archie - SM 9:a i viltspår - verkligen trevligt!
// Lena
Archie vann SM-uttagningen!!! Halmstad nästa...
Här ser ni Kalle Hildingsson med ESS Qvarnhill Jubilee Jazz, som utsågs till reserv samt Anders Ahlqvist med flaten Quiet Runners Fly Etta, som hamnade på 3:e plats. I mitten ser ni mig med lille Archie! Foto: © I.E. Ohlsson via ssrk.se.
Idag den 3 juli var Archie och jag iväg till Nävsjön i närheten av Nävekvarn. Vi hade blivit uttagna tillsammans med 11 andra ekipage till att tävla om den åtråvärda SM-platsen dvs att representera SSRK-östra i SM i viltspår. Ett av ekipagen ställde in då tiken höglöpte så vi var totalt 11. För att göra en lång historia mycket kort så vann Archie kvalet och nu är planen den att vi ska till Halmstad för att vara med i SM i viltspår.
Jag är vansinnigt glad och aningen chockad. Det är så många gånger som jag sagt att det hade varit spännande att få pröva Archie i ett sådant viltspårssammanhang dvs med ett klurigt, annorlunda spår och när vi blev uttagna i maj blev jag överlycklig. Nu gick det ju bra idag och det känns som om Archie fått revansch och jag är också glad över att jag grejade 5 av 7 poäng på teoridelen så att jag inte förstörde för Archie. Poängmarginalerna var små i toppen och hade jag missat några frågor till, ja, då hade vi inte haft finalplatsen.
Nu hoppas jag bara att vi får vara friska och verkligen komma iväg i augusti till SM-tävlingen.
// Lena
Kilian 2 år
Grattis älskade lilla gubben!
// Lena
Archie uttagen till SSRK-östras SM-kval i viltspår!
Det var 43 hundar anmälda. Tävlingen fungerade också som ett uttagningsprov av hundar till SM-kvalet för SSRK östras del. För att göra en lång historia kort så gick Archie sitt spår och var hur glad och sprallig som helst. Han fick sitt förstapris och sedan räknade tävlingsansvarige upp de hundar som man beslutat ta ut till SM-kvalet och gissa om jag blev överlycklig när de räknade upp vårt startnummer!!! Den 3 juli ska vi på det avgörande provet. Det känns väldigt roligt att ha fått förmånen att föra fram ännu en hund till SM-kvalet i viltspår. 2009 var det lille Monty som blev utvald att kvala (även om jag tycker att Archie gick ett precis lika bra spår så var viltstörningen så kraftig för Monty). Nu två år senare är det Archie's tur. Ska bli så spännande!!!
Trevligt var också att träffa flera av de som blev utvalda för två år sedan. Lustigt nog var förra året också ett mellanår för dem. Archie var enda welshen på provet och jag undrar jag hur många welshar som blivit uttagna till SM-kvalet under årens lopp - jaaa, jag vet - jag är löjligt stolt över honom, älskade lille Archie-gubben.
// Lena
Trimning
Var till snälla Ninni och fick gossarna trimmade. Det är så skönt när pälsen tas ned, tassarna blir fina och öronpälsen kort. Underbart med nyshamponerade, väldoftande och fint friserade hundar. Tvätta dem gör jag ju själv men trimningen med allt vad därtill hör är det skönt att ett proffs gör.
Det är alltid så trevligt att besöka Ninni i hundtrimmet i Vinsta. Hon har lång hunderfarenhet, har arbetat inom SSRKs kansli och inte minst varit ringsekreterare i 23(!) år, med andra ord en otroligt kompetent människa.
Tack Ninni för en jättetrevlig pratstund och för att du har ett så himmelskt tålamod med Kilian...
// Lena
Märkligt anlagsprov
Provdagen inleds med vackert väder och vi känner det klassiska pirret. Vi mötte domaren vid den avtalade platsen och gjorde de vanliga ID-kontrollerna för att sedan traska upp till skogen. Väl i skogen sa domaren att idag hade hon lagt spåret till höger... Gissa om jag kände mig dum(?). Förklarade då att det gick inte för där låg mitt spår helt klart och tydligt utmärkt med röda snitslar. Jag pekade ut starten och förklarade hur spåret gick men domaren tyckte inte att det skulle vara något problem att spåren korsade varandra (!). Tyvärr gick jag med på att försöka och Kilian kämpade på så jag blev riktigt rörd. Två gånger satte han sig i spåret och såg ut som om han satt och tänkte "hur i hela friden löser jag det här...?" Trots att spåren korsade varandra, gick parallellt och vid en slänt delade på sig och gick åt varsitt håll så tog sig Kilian igenom spåret och lyckades komma till mål. Men tiden var för lång - 32 minuter - och så tyckte domaren att han hade gått aningen för långt ut på tredje raksträckan men helt självmant hittat tillbaka - absolut inga ingripanden. Tjaa, vad säger man? Familjen tyckte att jag som vanligt var för mesig som inte sa ifrån ordentligt från början och yrkade på att det fick bli ett träningsspår så att ett garanterat misslyckande inte blev inlagt i rasdata. Dessutom kunde man ju tycka att det hela var en prestation i sig för en unghund som går ett anlagsprov att överhuvudtaget ta sig i mål utan att få minsta hjälp - kunde domaren möjligtvis ha tänkt sig att beakta förmildrande omständigheter? Nä.
Det är bara att försöka igen men jag måste säga att jag blev grymt imponerad över Kilian, vilken underbar fighter!
// Lena
Grattis till Archies valpar
Den 31 mars 2008 födde Pelydryns Aurora tio små valpar efter att ha parats med vår Archie. Nu är valparna redan tre år. Tiden har gått otroligt fort. Det är jättekul att följa valparnas framfart och en av tikarna har jag skrivit om flera gånger på bloggen - Lexi, som är så duktig på lydnad. Flera är utställda med "ettor" och CK och några har BH-placeringar. Mycket trevligt! GRATTIS till alla er på treårsdagen och lycka till i framtiden önskar pappa Archie!
// Lena
Archie 7 år
Den 17 januari blev Archie sju år. Helt otroligt att det redan gått sju år sedan vi var uppe hos Ola och hämtade hem vår lille welshvalp. Jag glömmer aldrig när vi besökte Ola för första gången, det var den 22 februari (makens och min bröllopsdag) och hela familjen var med. Vi satt på golvet i valprummet och lät alla valpar klättra runt på oss och Ola pekade ut Archie och sa att honom har jag tänkt att ni skulle få köpa. Det var så mysigt att gosa med valparna och trevligt att se snälla tiken Gittan som tog så väl hand om sina små. Så kom då dagen D - den 14 mars 2004 när vi fick hämta hem Archie. Vilken känsla att sitta i bilen på väg hem med en liten åtta veckors valp i knäet. Archie tittade ut lite genom fönstret och rullade sedan ihop sig och somnade i mitt knä för att vakna upp först när vi var hemma. Redan då var han en cool hund och har så förblivit. Vi har haft mycket roligt ihop under de här sju åren. Archie har ställts ut och har flera BIR-valp och BH-placeringar och CK:n. Han är både SE VCH och NO VCH. Han har gått flera kurser (lydnad och viltspår). 2008 blev han pappa till en valpkull hos Pelydryn. Vi håller tummarna och hoppas på att vi ska få MÅNGA fler år tillsammans med alla möjliga aktiviteter på programmet.
GRATTIS vår älskade gubbe - du är helt enkelt underbar!
// Lena
Äntligen!
// Lena
Vad har hänt sedan sist?
I början av december var vi till Ninni för att vovvarna skulle bli julfina. Archie är nog en av de lättaste hundar att trimma så det gick ganska snabbt. Ninni brukar säga att han är underbar och bara står och låter henne hålla på - inte ett pip eller ens en suck kommer från honom. Kilian är det däremot lite mer arbete med då han lätt tappar tålamodet men det går bättre och bättre för var gång.
Ett par dagar senare lämnade jag in Archie för tandstensborttagning. Det kändes så kymigt att bara gå ifrån honom och lämna honom där inför sövningen. Först ca fem timmar senare fick jag hämta honom och då var det en vimmelkantig, stapplig, sömndrucken vovve som ragglade ut från vilorummet. Stackars lilla gubben vad han var skruttig. Väl hemma bar vi upp honom till övervåningen där han har sin favoritplats framför spisen i tv-rummet. Där låg han sedan och sov i nästan fyra timmar - sedan reste han sig upp och såg ut som vanligt - åt och drack och verkade allmänt glad. Det är underbart att se alla hans tänder så vita och fina.
Jul- och nyårshelg med tillhörande lov (det har sina fördelar att arbeta vid en högskola) tillbringade vi med att promenera och busa i snön. Vilken underbar vinter det har varit! Vi har träffat min barndomskamrat Sue med Sencha och nytillskottet Sandor. Härliga promenader i bitvis djup snö och en massa hundbus i "flocken".
I början av januari besökte vi veterinären för att ta blodprov för att se om rabiesvaccineringen vi gjorde i juli och augusti fungerat.
Tiden har som vanligt gått otroligt fort och lovet som var mysigt och lugnt gick också alldeles för fort. Tänk vad härligt det är när man kan gå upp ca 08.00, äta frukost i lugn och ro, ta sig en lååång promenad, komma in med rena hundar och sedan slå sig ned i myssoffan och t ex se på film. Hundarna ligger förnöjda vid spisen som sprakar och senare på eftermiddagen börja förbereda middagen osv. Sa till maken att såhär skulle jag lätt vilja att min vardag såg ut...
// Lena
Trevliga fredagar
Har också varit till kyrkogården och tänt ljus och lagt ned en krans vid min brors grav. Tänk att det redan är tre år (den 19 november) sedan Mats så hastigt gick bort, bara 51 år gammal, vad jag saknar dig och det går nästan inte en dag utan att jag tänker på dig!
// Lena