Lördagen den 13 februari tillbringade Kilian och jag i Sollentuna rackethall. Det var Svenska Cavaliersällskapet som anordnat en inofficiell utställning. Jag hade anmält Kilian till 6-9 månadersklassen. Domare för dagen var Joakim Olsson. Kilian skötte sig jättebra och vann sin klass samt slutade som BIR i sin klass.

Jag har varit i Sollentuna rackethall en gång tidigare när Archie i unga år deltog i en inofficiell utställning. Det är väl egentligen inget fel på lokalen förutom att det blir extremt trångt!!! Igår var det överjävligt, trångt, knökfullt och fullständigt vansinnigt. Kilian betedde sig helt fantastiskt i detta kaos. Jag har ju varit lite fundersam över att han fått en så skyddad uppväxt här ute på landet och därför känt ett ansvar att träna honom socialt. Men gårdagen visade att Kilian var kolugn. När jag väl lyckats tränga mig fram till Ring 5 och där fällt upp min stol så hoppade Kilian helt enkelt  upp i stolen, kikade intresserat på omgivningen och rullade sedan ihop sig och sov(!). Han spenderade säkert två och en halvtimme av de tre vi väntade med att ligga hoprullad i stolen, eller i varje fall sittandes i stolen, iakttagandes omgivningen. Vilken skillnad mot Archie som konstant dragit åt alla håll och kanter - det här var en ny, mycket behaglig erfarenhet.

Det blev som sagt en mycket lång väntan. Utställningen började 09.00, vi anlände 10.30 och kom in i ringen
13.40.

// Lena

I fredags tillbringade Archie, Kilian och jag några timmar hos Ninni för att gossarna skulle snyggas till. Det var första gången för Kilian att bli trimmad och det blev aningen svettigt men Ninni var fullständigt suverän!  Med en lugn och fast hand och ett himmelskt tålamod så blev Kilian klar och efteråt var han precis lika glad och sprallig mot Ninni som innan trimningen. Jag tänkte att han kanske skulle vara tveksam till henne då hon trots allt trimmat och fixat som han inte var riktigt med på men inte då. Archie är rena drömmen på trimbordet och gör precis som Ninni säger. Som vanligt var det jättetrevligt att hinna småprata om ditt och datt. Det finns mycket att avhandla som rör "hundvärlden". 

När jag kom ut till parkeringen stod där min favoritbil en Landrover Defender - gissa om matte fick något att dregla över - undrar just om den drömmen någonsin går att förverkliga... Efter att ha beundrat den gamle Defendern styrde matte färden hemåt med två supersnygga killar i bilen (alltså vovvarna, vad trodde ni...?).

Såhär glada (men lurviga) var vovvarna i vilket fall som helst innan trimningen:

// Lena