Fredagen den 6 augusti reste maken, jag och Archie och Kilian ned till Jälluntoftas camping som var den fasta punkten under de två tävlingsdagarna. Vi hyrde en trevlig stuga och passade på att promenera i den mycket vackra omgivningen under fredagkvällen och lördagförmiddagen. Kl 15 på lördagen gavs introduktionen och vi fick veta att vi skulle gå ett "uppvärmningsspår" med start ca 17. Det var en älg som blivit skadeskjuten och som vi skulle spåra upp. Det var ett mycket svårt spår! Solen gassade när vi gav oss iväg och Archie kämpade helt fantastiskt och fann älgklöven till slut. Det tog oss 47 minuter att ta oss igenom. I sådana här tävlingar är återtaganden vanliga och vi fick två. Vad jag inte förstod då var att det hade gått helt Ok.

Under kvällen bjöds det på middag och trevlig samvaro. Jag kan säga att jag är oerhört imponerad över SSRK Västras arrangemang - det var så välarrangerat (administrativt, domarna och den supergoda maten) och stämningen var verkligen god. Alla kände att de var vinnare i och med att de kvalificerat sig så jag tror inte någon av de tolv ekipagen var direkt missnöjda med placeringen som redovisades dagen efter.

På söndagen ösregnade det. Det stod som spön i backen och vi skulle då resa ca sex mil sydväst för att komma till godset Sperlingsholms marker för att gå det "svåra" spåret (!), ca 1000-1200 m långt och blodat med 2 dl blod.  Vi hade två andra domare än dagen före för tanken var att varje ekipage skulle bedömmas av fyra domare. Under frukosten hade vi fått instruktionen att dagens spår handlade om ett påkört rådjur.

Archie spårade frenetiskt men himmel vad han var TRÖTT!!! Efter 61 minuter hittade han skanken men då hade han fått två återtaganden och inte gått rakt i spåret vilket gjort att han missat vissa "stationer" men han klarade tiden. Maxtiden var 1,5 timmar för det andra spåret. Vi hade med andra ord tappat rejält från gårdagens spår. Men vad gjorde det - vi hade ju gått två SM-spår på elitnivå och inte brutit (vilket det visade sig senare att några hade gjort när hundarna helt enkelt var FÖR trötta).

Det blev en lång väntan under eftermiddagen men till slut kallades vi alla in för prisutdelning. Vi kom på nionde plats och jag är otroligt nöjd. Fick senare veta att vi rasade rejält under söndagens spår och det berodde naturligtvis på mig... domaren sa att jag behövde mer träning i riktiga eftersökssituationer - kan jag annat än hålla med...

Archie har varit fantastisk som orkade ta sig igenom trots att han inte åt något under fredag-lördag-söndag. Det enda vi fick i honom var några skinkskivor. Blev orolig för att han höll på att bli allvarligt sjuk. Dessutom gynnade det inte honom att gå två svåra spår så tätt inpå, lördagkväll kl 18.15 till 19 och sedan morgonen därpå kl 10.15 till ca 11.15. Jag glömmer aldrig vår viltspårsinstruktör Ulf Lindholm som sa "gå aldrig ett spår senare än två veckor före en spårtävling - welshar är inga robotar utan måste få en välbehövlig nytändning innan det är dags". Som sagt, inga bortförklaringar men kanske ändå någon form av förklaring.

Jag är vansinnigt glad över att ha varit med vid ett SM, träffa andra duktiga spårhundar och människor, lära sig många nya saker. Det här har verkligen varit en nyttig erfarenhet.

Vann tävlingen gjorde SSRK Östergötlands representant Ann-Marie Eklund med SE VCH NO VCH Ruel's Viktorianska Viktoria - Engelsk Springer Spanieltik. De var helt suveränt duktiga!!!

Slutligen kan jag säga att när vi väl kom hem på måndagkväll och vovvarna hade fått sina välbehövliga shamponeringar så åt Archie som en häst och har sedan dess bara legat och dåsat och myst - gissa om han längtade hem.

Min Archie - SM 9:a  i viltspår - verkligen trevligt!

// Lena