Igår söndag den 8 maj for Archie och jag till Härad för att gå ett ordinarie spårprov. Underbart väder, mysig biltur - gillar E20 skarpt för det är en så fin väg med lite trafik. Som vanligt kom jag fram alldeles för tidigt men då hann vi gå en promenad och göra det som skulle göras innan tävlingen startade.

Det var 43 hundar anmälda. Tävlingen fungerade också som ett uttagningsprov av hundar till SM-kvalet för SSRK östras del. För att göra en lång historia kort så gick Archie sitt spår och var hur glad och sprallig som helst. Han fick sitt förstapris och sedan räknade tävlingsansvarige upp de hundar som man beslutat ta ut till SM-kvalet och gissa om jag blev överlycklig när de räknade upp vårt startnummer!!!  Den 3 juli ska vi på det avgörande provet. Det känns väldigt roligt att ha fått förmånen att föra fram ännu en hund till SM-kvalet i viltspår. 2009 var det lille Monty som blev utvald att kvala (även om jag tycker att Archie gick ett precis lika bra spår så var viltstörningen så kraftig för Monty). Nu två år senare är det Archie's tur. Ska bli så spännande!!!

Trevligt var också att träffa flera av de som blev utvalda för två år sedan. Lustigt nog var förra året också ett mellanår för dem. Archie var enda welshen på provet och jag undrar jag hur många welshar som blivit uttagna till SM-kvalet under årens lopp - jaaa, jag vet - jag är löjligt stolt över honom, älskade lille Archie-gubben.

// Lena

I höstas när jag hade gått ett antal spår med Kilian anmälde jag honom till ett anlagsprov. Östsvenska Taxklubben var rara och ordnade med en domare som la spår ute på Ekerö. Härligt, tänkte jag. Precis tre dagar före den utsatta dagen kom snön och sedan var det snö i fyra och en halv månad. Samma domare hörde av sig i april för nu hade snön försvunnit och vi bestämde ett datum under påskhelgen. Kilian fick gå ett par träningsspår och jag tänkte att det bör nog fungera. Dagen före det utsatta datumet fick jag fnatt och tänkte att jag lägger ett spår i skogen "till höger" om där domare brukar lägga spår så att situationen blir så autentisk som möjligt. Sagt och gjort och Kilian traskade på och löste det hela bra.

Provdagen inleds med vackert väder och vi känner det klassiska pirret. Vi mötte domaren vid den avtalade platsen och gjorde de vanliga ID-kontrollerna för att sedan traska upp till skogen. Väl i skogen sa domaren att idag hade hon lagt spåret till höger...  Gissa om jag kände mig dum(?). Förklarade då att det gick inte för där låg mitt spår helt klart och tydligt utmärkt med röda snitslar. Jag pekade ut starten och förklarade hur spåret gick men domaren tyckte inte att det skulle vara något problem att spåren korsade varandra (!).  Tyvärr gick jag med på att försöka och Kilian kämpade på så jag blev riktigt rörd. Två gånger satte han sig i spåret och såg ut som om han satt och tänkte "hur i hela friden löser jag det här...?"  Trots att spåren korsade varandra, gick parallellt och vid en slänt delade på sig och gick åt varsitt håll så tog sig Kilian igenom spåret och lyckades komma till mål. Men tiden var för lång - 32 minuter - och så tyckte domaren att han hade gått aningen för långt ut på tredje raksträckan men helt självmant hittat tillbaka - absolut inga ingripanden.  Tjaa, vad säger man?  Familjen tyckte att jag som vanligt var för mesig som inte sa ifrån ordentligt från början och yrkade på att det fick bli ett träningsspår så att ett garanterat misslyckande inte blev inlagt i rasdata. Dessutom kunde man ju tycka att det hela var en prestation i sig för en unghund som går ett anlagsprov att överhuvudtaget ta sig i mål utan att få minsta hjälp - kunde domaren möjligtvis ha tänkt sig att beakta förmildrande omständigheter?  Nä.

Det är bara att försöka igen men jag måste säga att jag blev grymt imponerad över Kilian, vilken underbar fighter!

// Lena