Höftledsröntgen

På torsdag ska vi till Knivsta veterinärmottagning för då är det dags för Kilian att bli höftledsröntgad och ögonlyst. Ser så fram emot att träffa Eva B från Norrtälje med Joker och förstås Ola, Archie's och Kilian's uppfödare. Ola ska dessutom ha med sig Todd som är bror till Kilian - ska bli intressant att jämföra de båda bröderna.  Nu är det bara att hålla tummarna för att vår hoppige lille surikat har bra höfter och friska ögon.

// Lena

Archie's dotter Lexi

Archie blev ju pappa i mars 2008 och det är så trevligt för jag har kontakt med Eva B som har en av Archie's döttrar, Lexi som är LPI (men på god väg att bli LPII). Idag fick jag en så jättefin bild på Lexi som jag lägger ut här. Hon är så lik pappa Archie - tycker i alla fall vi i familjen. Helt enkelt supersnygg!



// Lena


Superduktiga Lexi

Idag fick vi fanstastiska nyheter från Eva B i Småland som har Archie's dotter Lexi  (LP I  Pelydryns Kanel). Lexi har tagit sitt första 1:a pris i LP II vid första tillfället och inte bara det - hon vann hela tävlingen! Vilka tjejer!!! Stort grattis till duktiga Eva och Lexi! Hoppas att det ska bli mååånga härliga tävlingar för er och vi följer er framfart med spänning.

// Lena


Sommarbus

Äntligen hade dottern tid att följa med ut i inhägnaden för att fota Archie och Kilian. Det blev en hel del fina bilder och jag är så glad för att äntligen kunna visa några foton i min blogg som pga min bristande datakunskap aldrig har några roliga bilder (om inte dottern förbarmar sig över sin gamla mamma).

Här följer nu några härliga foton på Archie och Kilian från idag den fredagen 6 augusti.











// Lena

Rabiesvaccinering nr 2

Idag fredag den 6 augusti var det dags för den andra rabiessprutan. Som vanligt for vi till de äldre damerna ute på Wentholmens Gård ute på Färingsö. Det är otroligt vackert ute vid djurkliniken och mottagningen är vansinnigt charmig. Vi har bara gått hos dem ca ett år men vi är jättenöjda och docent Gunnela Ljunggren med kollega känns trygga, erfarna och har mycket humor. Det var min äldsta vän Sue som rekommenderade dem och hon är hos dem ofta med anledning av sitt "djurbestånd", kossor, hund, katter, ankor mm. Sue bor själv på Färingsö och vi lärde känna varandra i högstadiet när vi var ca 14 år, med andra ord har vi känt varandra i 36 år(!).

Nu är det bara att vänta 120 dagar och sedan är det dags för blodprov. Hoppas nu bara att vi har bättre lycka den här gången och att Archie och Kilian utvecklat antikroppar som de ska.

// Lena

Sommar och semester

Semestern gick fort och vädret har varit fantastiskt men nu är det dags att börjar arbeta så smått igen. Det känns i alla fall härligt att tänka på att man fått en hel del gjort under de fem veckorna. Jag brukar göra små listor över saker som jag vill göra eller få gjorda under ledigheten. I år innehöll min lista allt ifrån fönsterputs och diverse inredningspyssel till social träning för Kilian, utflykter, biobesök, bada/sola, umgås med familj och vänner, fixa med rabiesvaccinering och faktiskt att pröva på att rida igen. Samtidigt med alla listplaner har våra långa promenader genomförts om inte värmen varit för svår. Det var några veckor när vi blev ordentligt passiva och det är ju självklart när solen bränner och hundarna är klart påverkade av den höga temperaturen.

Kilian har blivit mer och mer säker och hälsar glatt på i stort sett allt och alla. Åksjukan har försvunnit så vi slipper skrapa spyor i buren. Vi har besökt hundöarna i Drottningholm och träffat många okända hundar vilket fungerat alldeles utmärkt. Kilian har också fått gå några blodspår.  Han är så innerligt go och glad och har ett gose-behov som är omättligt. Archie har aldrig varit någon gosig hund utan ser mest besvärad ut om man börjar larva sig för mycket. Många är de stunder då vi fått fint dambesök i vår inhägnad. Vorstehtiken Doris har busat tillsammans med Kilian så grästuvor har flugit åt olika håll.

Passade även på att förverkliga en tanke jag burit på under många år nämligen att pröva på att rida igen. Tog kontakt med en kvinna ute på Färingsö som har Basjkirhästar för turridning, lektioner mm och fick komma med i en ridgrupp. Det var vansinnigt roligt men ack så otränad man är. Jag hade sådan träningsvärk efteråt att jag hade svårigheter att gå i trappor. Det kändes som om jag använt muskler jag inte visste att jag hade, säkert väldigt nyttigt.

Som sagt, semestern är snart slut men vilken fin sommar det har varit hittills.

// Lena 


Grattis Kilian 1 år!

Idag den 23 juni blir vår lille sprallgök ett år! Tiden har gått så fort och Kilian har redan bott hos oss i åtta månader. Han var ju lite äldre när han kan kom till oss än de "vanliga" åtta veckorna.

Han är en mycket glad hund, oerhört intresserad av andra hundar, har otroligt mycket spring i benen och kan som jag tidigare skrivit hoppa skrämmande högt. Han har mörka ögon som har ett lite skojigt uttryck för han ser aningen slug ut, en liten ögontjänare skulle man kunna säga. Samtidigt är han mjuk, gosig och underbart tillgiven.

Just nu är Kilians näst bästa kompis (efter vår Archie) en fyra månader äldre tik som heter Doris av rasen Münsterländer. Vi träffas regelbundet och då går det hett till i vår inhägnad. Archie parkerar i skuggan under ett träd och ligger sedan och betraktar Kilian som busar hejvilt med Doris som är ganska mycket större, smäckrare och snabbare. De kan springa runt hur mycket som helst och Kilian, jaa, han är outtröttlig (för att inte tala om Doris...)

Grattis till vår älskade lille gubbe!

// Lena

Nattspår i Härad för Archie

Samma dag (den 19 juni) som vi suttit hela dagen och sett på det fantastiska kronprinsessbröllopet skulle vi åka på nattspår, Archie och jag. Vid 19-tiden for vi iväg till Härad strax bortom Strängnäs. Det var samling kl 21 och då det i år var så få anmälda, endast tio ekipage, så började vi med att grilla och äta. Ca 22 for vi ut i skogen och ca 23.10 kom Archie och jag iväg i spåret.

Archie hade en riktig myskväll med matte och var rena drömmen i spåret. Precis så där bra som han kan vara när han är som bäst. Lugn, fokuserad, nosen i backen och INGET spring vid sidan om för att han är så jäkla nonchalant. Det blev ett förstapris och full poäng, 42 p. Domaren Åsa Carlsson var mycket imponerad men som vanligt blir det inget HP om man spårar för Sörmlands taxklubb (SÖTK) och det inte är någon viltstörning eller att något speciellt inträffar i spåret - synd, för Archie var helt suverän denna kväll/natt.

Väl tillbaka till bygdegården hade domarna sitt kollegium och sedan var det prisutdelning. Vid detta prov hade nio av tio hundar fått förstapris och domarna sa att det var verkligen otroligt duktiga hundar som deltagit.

Sammanfattningsvis var det en mycket lyckad kväll. Stämningen stod högt i tak när vi åt och vid prisutdelningen.
Archie verkade njuta i fulla drag över att ha en alldeles egen utflykt med matte. Vid 01-tiden började hemfärden och ca 02.30 var vi hemma igen för att mötas av en liten Kilian som gråtit större delen av kvällen. Vilken liten plutt och man kan ju konstatera att han är oerhört fäst vid Archie (och mig :-))


Jag, Lena, står i mitten längst bak i bilden. Foto lånat från SÖTK.

// Lena


Slyngelkurs för Kilian

Söndagen den 13 juni var Kilian och jag på slyngelkurs. WSSK hade arrangerat en heldag med två instruktörer och förstås en mängd welshar. Hela programmet var intressant och lärorikt men Kilian var inte med på noterna. Hur tränar man lydnad med en hund som inte bryr sig ett skvatt om belöningsgodis? Det spelar ingen roll om det är färska Frolic, leverchips eller vaniljkex!!! Kilian hade bara en sak i sikte och det var att få socialisera med de övriga hundarna resten struntade han fullständigt i. Matte fick i alla fall en mängd tips och det var mycket trevligt att träffa de andra welshägarna och höra hur just deras hundar fungerar. Instruktörerna var också skickliga så nog var det en välarrangerad dag men som sagt, Kilian hade nog ingen större behållning av det hela.

Vad gör man med en liten sprallgök som inte kan motiveras med godsaker i de olika övningarna?

// Lena

Utställning i Skokloster

Vilken dag (vädermässäigt) - strålande sol, blå himmel och gröna gräsmattor. Det är otroligt hur fort det blev "sommar" och Skokloster är verkligen vackert.

Utställningen då...? Tjaa, Kilian verkade inte i form. Han blir lätt åksjuk och hade kräkts i bilen och värmen gjorde honom lite passiv. I ringen stod han helt OK men när han sprang så hängde huvudet och det som nog kändes mest tråkigt var att han ryggade undan för domaren, det har inte hänt på de tre tidigare utställningarna vi varit på. Domaren tyckte inte alls om Kilian så det blev en tvåa. Det är bara att ta nya tag men visst kändes det lite trist. På något vis tror jag att han saknade Archie, de har blivit som ler och långhalm och när Archie inte är med är det inte riktigt kul.

I och med värmen och att jag hade en del att stå i hemmavid så for vi ganska snabbt hemåt men den lilla stund vi var på utställningsområdet hann vi träffa en massa trevliga welsh-människor.

Eva B (från Norrtälje) är oslagbar och har nyligen vunnit klubbmästerskapen i viltspår med Kojak och inte nog med det idag kom Joker tvåa i juniorklassen med CK! Stort Grattis!

En annat trevligt litet möte var att när jag kom till parkeringen efter utställningen så fanns där min absoluta favoritbil - Land Rover Defender (den gamla urtypen av Jeep) och i den satt en man och rökte pipa. Jag passade på att tala med honom om bilen vilket var jättetrevligt. Fick en mängd bra tips inför ett eventuellt köp och det lustiga var att han var aktiv inom "Defender-klubben" med årsträffar etc så jag hade osannolikt nog träffat en riktig entusiast. Hustrun hans var och ställde ut deras jaktlabbar, själv ville han helst inte närma sig utställningsområdet utan det var enbart jakt som gällde. Vilka trevliga samtal man kan ha med fullständiga främlingar.

// Lena


Archie's dotter Lexi har klarat LPI

Idag fick jag härliga nyheter från Eva B i Småland som berättar att Archie's och Hjärtats dotter Lexi numera kan titulera sig LPI! Det tredje lydnadsprovet slutade med klassvinst så vi bugar och gratulerar superduktiga matte Eva som tränat sin lilla tjej till dessa bedrifter! Ni är bara så duktiga!!!
Nu önskar vi lycka till med LPII - spännande fortsättning följer.

// Lena


Trimning

Idag måndag ska jag åka till Ninni L för att trimma vovvarna. Kilian ska på sin första officiella utställning kommande lördag i Skokloster. Ska bli spännande att se hur det går.  Än så länge är han bara ställd tre gånger i olika valpklasser. Som sagt, det ska bli intressant med en utomhusutställning och jag ser så fram emot att träffa alla welsh-vänner.

// Lena
            

Viltspårstävling i Åkers styckebruk

Igår söndag den 9 maj så var det dags för nästa viltspårstävling, ordinarie spårprov i Åkers styckebruk, arrangör SSRK Östra. Maken och jag for iväg i riktigt bra tid ca halvåtta på morgonen och i och med att vi tar färjan över från Ekerö till Slagsta så tjänar vi en hel del tid. Väl framme promenerade vi med både Archie och Kilian i den mysiga parken vid bruket. Senare följde upprop och id-kontroll etc och strax därefter bar det av ut i skogen.  Vi fick en mycket trevlig domare vid namn Kenneth Hellstrand.

Archie gick sitt spår men jisses vad han var fladdrig. In för mig själv tänkte jag att han är så nonchalant för att han är säker men han måste skärpa sig. Det går inte att springa och nosa på "spännande" saker vid sidan om för att sedan gå tillbaka till spåret...  Efter att Archie gått klockrent på skanken så stod domaren tyst en stund och bara tittade på Archie och sedan sa han två saker "Är han alltid så här glad???" och "Jaha, du, det märks att han tyckte att spåret var alldeles för lätt och att han tycker att det inte är någon större utmaning".

Glad - jaa, Archie är ljuvligt glad och sprallig och social och när han spårar går svansen hela tiden och när han väl kommit till skanken ser det ut som om han bara leeer och "hälsar" på domaren.

Vad gäller spår och svårighetsgrad tänker jag att jag kanske gjort honom en otjänst då jag låter mina spår ligga både två dagar eller längre. Är det fuktigt ute i markerna så fungerar det ju ändå och det blir mer utmaning.

Vår uppfödare brukar säga att welshen är en av de mer intelligenta hundraserna vilket gör att de inte är hundar som går mekaniskt utan när de kan en sak så behöver de ytterligare stimulans för annars tröttnar de helt enkelt - "varför upprepa samma sak igen - nu vet jag ju hur det fungerar..."  Precis så känns det med Archie - jag måste hitta på något nytt - spännande som triggar honom.

Ett förstapris blev det med fint utlåtande men ingen kvalplats till SM.

Maken och jag hade en toppendag i mycket trevligt sällskap. Kilian fick enorm social träning med alla människor och hundar. Väl hemkommen satt han upprät på köksgolvet och sov - vansinnigt söt.

Tack till arrangörerna för en härlig dag och tänk vilken tur vi hade med vädret!

// Lena

Inställd viltspårstävling/SÖTK

Förra söndagen den 2 maj så skulle Archie och jag åkt till Björkvik i Sörmland för att gå spår för SÖTK. På lördag förmiddag ringde Annica H och meddelade att sex domare anmält förhinder vilket gjorde att de hade blivit tvungna att fatta beslutet att ställa in hela tävlingen. Snopet - men vad gör man. Det blev att avblåsa planeringen och inrikta sig på en lång skön sovmorgon på söndagen istället - annars hade jag fått gå upp ca 04.00 för att åka strax efter fem för att vara på plats i god tid före åtta. Synd bara för SÖTK brukar anordna så trevliga tävlingar!

// Lena

Grattis till Archie's och Hjärtats valpar

Idag säger vi stort grattis till Archie's och Hjärtats valpar som föddes den 31 mars 2008 hos Kennel Pelydryn! Tänk att ni redan är två år!

Det är en av de roligaste händelserna för mig/oss som hundägare att få ha avlat på Archie som är en så underbar individ. Det är dessutom skönt att se att sex av de nio valparna höftledsröntgats och fått resultatet A-höfter. Tre av valparna har ställts ut, varav två har erhållit CK och en första pris.

Jag är bara så glad och tacksam för att vi fått chansen att avla på Archie.

// Lena


Lårmuskler

Jag har ju tidigare skrivit om Kilians förmåga att hoppa och skutta. Vi i familjen blir mer och mer övertygade om att han är en blandning av antilop, gasell och hund vilket vi fick bevis på härom dagen. Ute på trädäcket står ett trädgårdsbord med normal köksbordshöjd. Kilian sitter framför bordet och reser plötsligt på sig och sveper upp på bordet - utan att komma springande och ta sats! Gissa om vi blev snopna!

En dag senare var det dags för bänken framför fönstret i stora badrummet. Hade fönstret varit öppet hade han säkert försvunnit med några glada hopp ut på garagetaket och sedan vet man aldrig hur det hade gått.

Domaren nämnde något i kritiken vid senaste utställningen som handlade om "väl utvecklade lårmuskler..."
jag tror jag börjar förstå.

// Lena

Dumma lilla matte

Archie är en mycket klok hund och för det mesta van vid mattes alla tilltag i hemmet... Saken är den att jag är väldigt road av heminredning och en stor passion är att möblera om. Maken har för länge sedan givit upp och tycker att det är ganska OK att låta mig hållas "så länge mamma är glad så..." I söndags vaknade jag tidigt och tänkte att nu så ska här flyttas om. Sagt och gjort. Jag släpade runt dubbelsängen och avslutade med att lyfta sänggaveln som jag naturligtvis lyckades smälla i väggen vilket fick till följd att jag själv ramlade baklänges och landade mjukt i sängen. Men smällen fick Archie (som alltid ligger på matten utanför sovrummet) att tvärt sätta sig upp och titta på mig med en sådan obetalbar min - man riktigt såg hur han tänkte "tokiga fruntimmer - nu är hon i farten igen". Jag kunde inte låta bli att börja gapskratta varpå Archie förnärmat vände bort huvudet demonstrativt och sedan la sig ner med ansiktet åt motsatt håll. Han är så underbart go' den gossen. Han vill alltid ha lite extra koll på mig. Om husse får för sig att kittla mig så att jag börjar pipa eller kikna av skratt, ja, då spelar det ingen roll var Archie befinner sig - han kommer farande som ett skott för att kolla mig. Det är så rörande. Han tittar på mig med sina bruna ögon och verkar aningen generad över att han kommer men si, det spelar ingen roll för titta till mig det bara måste han.

// Lena

Ännu en inofficiell utställning för Kilian

Det ska ju vara bra med social träning för valpar och därför har jag valt att ta med Kilian på några utställningar. I lördags den 27 mars var det så dags för den tredje utställningen och den anordnades av Svenska Grand Danoisklubben. Den här dagen blev jag positivt överraskad då arrangörerna beslutat att mittgången i den annars fruktansvärt trånga Sollentuna rackethall skulle hållas bred. Vilken skillnad det gjorde! För en månad sedan var det ett hopplöst kaos och den här dagen riktigt behagligt. Kilian spanade intresserat på omgivningen och fick hälsa på ett antal trevliga fyrbenta vänner. Matte träffade idel trevliga bekanta som Inger och Lasse med sina cockrar (Kennel Hornlakes), Stina Y-L (Kennel Tans and Tins) med sin fullständigt bedårande cockertik Lucy och Mia Törnqvist (Kennel Red Spots) som visade den andra welshen, en tik som Kilian blev förtjust i. Träffade också Christina M-H som skulle kika på dotterns små pappisar som skulle ställas. Det är alltid så trevligt att träffa folk och tala hund!

Kilian uppträdde fint i ringen och fick Hp och blev BIR valp (9-12 månader). Jag är mycket nöjd med hur han har reagerat hittills vad gäller utställningsmiljön och domarhanteringen. Efter tre utställningar har Kilian ett 2:a pris  med HP och två 1:a pris med HP med tillhörande BIR.

// Lena


Inofficiell utställning för Kilian

Lördagen den 13 februari tillbringade Kilian och jag i Sollentuna rackethall. Det var Svenska Cavaliersällskapet som anordnat en inofficiell utställning. Jag hade anmält Kilian till 6-9 månadersklassen. Domare för dagen var Joakim Olsson. Kilian skötte sig jättebra och vann sin klass samt slutade som BIR i sin klass.

Jag har varit i Sollentuna rackethall en gång tidigare när Archie i unga år deltog i en inofficiell utställning. Det är väl egentligen inget fel på lokalen förutom att det blir extremt trångt!!! Igår var det överjävligt, trångt, knökfullt och fullständigt vansinnigt. Kilian betedde sig helt fantastiskt i detta kaos. Jag har ju varit lite fundersam över att han fått en så skyddad uppväxt här ute på landet och därför känt ett ansvar att träna honom socialt. Men gårdagen visade att Kilian var kolugn. När jag väl lyckats tränga mig fram till Ring 5 och där fällt upp min stol så hoppade Kilian helt enkelt  upp i stolen, kikade intresserat på omgivningen och rullade sedan ihop sig och sov(!). Han spenderade säkert två och en halvtimme av de tre vi väntade med att ligga hoprullad i stolen, eller i varje fall sittandes i stolen, iakttagandes omgivningen. Vilken skillnad mot Archie som konstant dragit åt alla håll och kanter - det här var en ny, mycket behaglig erfarenhet.

Det blev som sagt en mycket lång väntan. Utställningen började 09.00, vi anlände 10.30 och kom in i ringen
13.40.

// Lena

Trimning av Archie och Kilian

I fredags tillbringade Archie, Kilian och jag några timmar hos Ninni för att gossarna skulle snyggas till. Det var första gången för Kilian att bli trimmad och det blev aningen svettigt men Ninni var fullständigt suverän!  Med en lugn och fast hand och ett himmelskt tålamod så blev Kilian klar och efteråt var han precis lika glad och sprallig mot Ninni som innan trimningen. Jag tänkte att han kanske skulle vara tveksam till henne då hon trots allt trimmat och fixat som han inte var riktigt med på men inte då. Archie är rena drömmen på trimbordet och gör precis som Ninni säger. Som vanligt var det jättetrevligt att hinna småprata om ditt och datt. Det finns mycket att avhandla som rör "hundvärlden". 

När jag kom ut till parkeringen stod där min favoritbil en Landrover Defender - gissa om matte fick något att dregla över - undrar just om den drömmen någonsin går att förverkliga... Efter att ha beundrat den gamle Defendern styrde matte färden hemåt med två supersnygga killar i bilen (alltså vovvarna, vad trodde ni...?).

Såhär glada (men lurviga) var vovvarna i vilket fall som helst innan trimningen:



// Lena

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0