När man har en valp att fostra blir man snabbt varse de saker som var självklara före den älskade lilla valpens ankomst. Archie och Monty var otroligt duktiga på att parkera sig innanför ytterdörren när vi kom in efter våra långa och ofta mycket leriga promenader. De kunde ligga hur länge som helst och vänta på att bli kommenderade till duschrummet längre in i hallen. Archie är fortfarande likadan och nu tränar vi Kilian att försöka förstå att man faktiskt ska vänta vid dörren och inte springa in fullständigt nedkletad med gyttja. Likaså väntade Archie och Monty snällt i duschrummet när jag hängde upp kopplen, svepte av hallgolvet och gick och hämtade handdukar - även här kunde de stanna "hur lång tid som helst". Kilian är numera jätteduktig på att vänta i duschrummet men det är svårare vid ytterdörren för det finns ju alltid någon trevlig familjemedlem att rusa fram och hälsa på.

Kilian älskar att ligga på rygg och bli kliad på magen. Han är ljuvligt glad, sprallig och har mycket speciella ögon. De är otroligt mörka och han har ett lite vemodigt men samtidigt spralligt uttryck. En hoppigare, skuttigare valp får man nog leta efter. Blir nästan orolig att det ska bli D-höfter... Vi säger att han är en räv-haj-groda, eftersom hans uppsyn ibland kan vara väldigt rävaktig, han bits som en liten haj (vilket bara gulligt än så länge) och han ligger platt på mage som en groda på golvet med benen ut på sidorna. Han är kvällstrött och har än så länge varit fantastisk med nattsömnen - sover hela natten från ca 22 till ca 06.00. Det går också bra att spola av honom efter promenaderna och att klippa klorna. Archie har alltid varit suverän i de här sammanhangen. Som sagt, det är rutiner och åter rutiner och att få den lille att kika på "storebror" som lugnt stuffar på i de olika sammanhangen.

 // Lena