Idag fyller Archie sex år, hipp-hipp-hurra för honom!

// Lena

I år blir det inget Strömsholm för vår del då utställningen sammanfaller med yngsta barnets födelsedag - dottern blir 18 år! Återigen tänker man smått hysteriskt hur kunde det gå så här fort??? Äldste sonen blir 22, näste är nyligen fyllda 19 och nu dottern 18. 

Archie blir redan sex år den 17 januari! En medelålders herre som snart får gå i veteranklass! Lille Kilian blev nyligen sex månader, ca 3,5 människoår.

Som sagt, ingen utställning nu men vi får väl se vilka vi kan pricka in under våren. Måste göra en liten plan för vad vi ska hitta på. Vore trevligt att komma ut och röra på sig igen och träffa alla trevliga människor och hundar vid utställningsringen och i spåren.

// Lena

Kilian gillar att bli ompysslad. Underbart tycker jag för då går det lätt att klippa klor och att hålla efter tasshåret. Han ligger på rygg och spretar och verkar uppskatta att matte sitter böjd över honom och småpratar och fnular med tång och sax. Jag brukar klippa klorna varje vecka för träningens skull och med Archie och Monty fungerade det jättebra även om Archie ser högst ogillande ut men snällt går med på övningen.

Archie blev tidigt duktig på sitt, ligg och "vacker tass", rulla runt mm. Kilian har börjat fatta galoppen även han men om jag säger "vacker tass" så sitter Archie som ett tänt ljus och väntar på en belöning så Kilian får liksom inte riktigt utföra någon soloprestation då Archie för en gångs skull tar över.

Kilian är duktig på inkallning - vilket tog ungefär fyra år för oss att få till med Archie... Fast Archie har ett lugn och utstrålar en sådan "free spirit" att han tilläts sköta sig själv. Redan som mycket liten "försvann" hann i skogen men kom alltid tillbaka. Han verkade tidigt vara ganska spårsäker och ha koll på omgivningen. Det ska bli så spännande att testa viltspår med Kilian men det lär dröja med tanke på snömängden.

// Lena

Jag har tidigare nämnt att Kilian är hoppig och far runt mellan möbler och glatt kastar sig ned från soffryggstöd(!). Vi försöker avvärja dessa gräsliga skutt och jag är fruktansvärt orolig att han ska bryta ben eller skada sig. Men han är en otroligt hoppig liten kille. Familjen säger samfällt att Archie var inte på samma sätt när han var liten. Nu har dock Kilian lagt sig till med en skojig vana. När vi är ute och går och han ser något längre bort som han inte riktigt har koll på, sikten är dålig eller det är ett gupp i vägen etc så går han upp på bakbenen och hoppar jämfota framåt. Tro mig - han ser ut som en söt liten Surikat - ni vet - Timon i Lejonkungen.

Som sagt, måtte hans ben och höfter hålla för han är vild av bara tusan.

// Lena

Det är väl ändå typiskt att det ska komma en sådan kyla när man är ledig och vill ta härliga långpromenader. Tanken var ju också att Kilian som den 23 december fyllde sex månader skulle kunna få gå aningen lite längre än bara runt kvarteren plus busa i skogen. Men icke, vädrets makter tillåter inte några promenader värda namnet för lille Kille-bus. Trots små varma dräkter känns det överdrivet att vara ute några längre stunder när termometern kryper ned mot minus 15-20. Tur att man har inhägnaden och fältet så att Kilian hinner rasa runt och avreagera sig.

Archie älskar att ligga i snön och kana fram på sidan. Det ser ut som om han försöker göra en "snö-ängel". Kilian uppskattar Archies snöbus och kommer farande i 180 och landar ofta på Archie - jisses vad han har fått stå ut med... Men det är rörande att se hur otroligt fäst Kilian är vid Archie - han blir ledsen och pipgnyr om jag går ut med Archie eller om någon annan tar med Archie för en sväng. Då sitter Kilian i hallen vid ytterdörren och ser hjärtskärande sorgsen ut (hmmm matte går ju på vad som helst...) Fördelen med att han är så förtjust i Archie är att ensamhetsträningen går galant. Archie ligger lugnt på golvet och då tar Kilian efter - mycket praktiskt.

// Lena

God Fortsättning till alla vänner och bekanta! Varmt tack för alla hälsningar via mail etc!

December gick i en ryslig fart. Helt plötsligt var det lov och man hade nästan tre veckor framför sig men ack hur snabbt har inte lovet gått... Underbart har det dock varit med hundpromenader, filmtittande och förstås alldeles för mycket godis och mysig måltider.

// Lena