Det är väl ändå typiskt att det ska komma en sådan kyla när man är ledig och vill ta härliga långpromenader. Tanken var ju också att Kilian som den 23 december fyllde sex månader skulle kunna få gå aningen lite längre än bara runt kvarteren plus busa i skogen. Men icke, vädrets makter tillåter inte några promenader värda namnet för lille Kille-bus. Trots små varma dräkter känns det överdrivet att vara ute några längre stunder när termometern kryper ned mot minus 15-20. Tur att man har inhägnaden och fältet så att Kilian hinner rasa runt och avreagera sig.

Archie älskar att ligga i snön och kana fram på sidan. Det ser ut som om han försöker göra en "snö-ängel". Kilian uppskattar Archies snöbus och kommer farande i 180 och landar ofta på Archie - jisses vad han har fått stå ut med... Men det är rörande att se hur otroligt fäst Kilian är vid Archie - han blir ledsen och pipgnyr om jag går ut med Archie eller om någon annan tar med Archie för en sväng. Då sitter Kilian i hallen vid ytterdörren och ser hjärtskärande sorgsen ut (hmmm matte går ju på vad som helst...) Fördelen med att han är så förtjust i Archie är att ensamhetsträningen går galant. Archie ligger lugnt på golvet och då tar Kilian efter - mycket praktiskt.

// Lena