Viltspårstävling i Åkers styckebruk
Igår söndag den 9 maj så var det dags för nästa viltspårstävling, ordinarie spårprov i Åkers styckebruk, arrangör SSRK Östra. Maken och jag for iväg i riktigt bra tid ca halvåtta på morgonen och i och med att vi tar färjan över från Ekerö till Slagsta så tjänar vi en hel del tid. Väl framme promenerade vi med både Archie och Kilian i den mysiga parken vid bruket. Senare följde upprop och id-kontroll etc och strax därefter bar det av ut i skogen. Vi fick en mycket trevlig domare vid namn Kenneth Hellstrand.
Archie gick sitt spår men jisses vad han var fladdrig. In för mig själv tänkte jag att han är så nonchalant för att han är säker men han måste skärpa sig. Det går inte att springa och nosa på "spännande" saker vid sidan om för att sedan gå tillbaka till spåret... Efter att Archie gått klockrent på skanken så stod domaren tyst en stund och bara tittade på Archie och sedan sa han två saker "Är han alltid så här glad???" och "Jaha, du, det märks att han tyckte att spåret var alldeles för lätt och att han tycker att det inte är någon större utmaning".
Glad - jaa, Archie är ljuvligt glad och sprallig och social och när han spårar går svansen hela tiden och när han väl kommit till skanken ser det ut som om han bara leeer och "hälsar" på domaren.
Vad gäller spår och svårighetsgrad tänker jag att jag kanske gjort honom en otjänst då jag låter mina spår ligga både två dagar eller längre. Är det fuktigt ute i markerna så fungerar det ju ändå och det blir mer utmaning.
Vår uppfödare brukar säga att welshen är en av de mer intelligenta hundraserna vilket gör att de inte är hundar som går mekaniskt utan när de kan en sak så behöver de ytterligare stimulans för annars tröttnar de helt enkelt - "varför upprepa samma sak igen - nu vet jag ju hur det fungerar..." Precis så känns det med Archie - jag måste hitta på något nytt - spännande som triggar honom.
Ett förstapris blev det med fint utlåtande men ingen kvalplats till SM.
Maken och jag hade en toppendag i mycket trevligt sällskap. Kilian fick enorm social träning med alla människor och hundar. Väl hemkommen satt han upprät på köksgolvet och sov - vansinnigt söt.
Tack till arrangörerna för en härlig dag och tänk vilken tur vi hade med vädret!
// Lena
Archie gick sitt spår men jisses vad han var fladdrig. In för mig själv tänkte jag att han är så nonchalant för att han är säker men han måste skärpa sig. Det går inte att springa och nosa på "spännande" saker vid sidan om för att sedan gå tillbaka till spåret... Efter att Archie gått klockrent på skanken så stod domaren tyst en stund och bara tittade på Archie och sedan sa han två saker "Är han alltid så här glad???" och "Jaha, du, det märks att han tyckte att spåret var alldeles för lätt och att han tycker att det inte är någon större utmaning".
Glad - jaa, Archie är ljuvligt glad och sprallig och social och när han spårar går svansen hela tiden och när han väl kommit till skanken ser det ut som om han bara leeer och "hälsar" på domaren.
Vad gäller spår och svårighetsgrad tänker jag att jag kanske gjort honom en otjänst då jag låter mina spår ligga både två dagar eller längre. Är det fuktigt ute i markerna så fungerar det ju ändå och det blir mer utmaning.
Vår uppfödare brukar säga att welshen är en av de mer intelligenta hundraserna vilket gör att de inte är hundar som går mekaniskt utan när de kan en sak så behöver de ytterligare stimulans för annars tröttnar de helt enkelt - "varför upprepa samma sak igen - nu vet jag ju hur det fungerar..." Precis så känns det med Archie - jag måste hitta på något nytt - spännande som triggar honom.
Ett förstapris blev det med fint utlåtande men ingen kvalplats till SM.
Maken och jag hade en toppendag i mycket trevligt sällskap. Kilian fick enorm social träning med alla människor och hundar. Väl hemkommen satt han upprät på köksgolvet och sov - vansinnigt söt.
Tack till arrangörerna för en härlig dag och tänk vilken tur vi hade med vädret!
// Lena
Kommentarer
Trackback
