Vad har hänt sedan sist?
Jag är bedrövlig som bloggare och det går alldeles för lång tid mellan inläggen men en kort summering av vad som hänt sedan sist kommer här.
I början av december var vi till Ninni för att vovvarna skulle bli julfina. Archie är nog en av de lättaste hundar att trimma så det gick ganska snabbt. Ninni brukar säga att han är underbar och bara står och låter henne hålla på - inte ett pip eller ens en suck kommer från honom. Kilian är det däremot lite mer arbete med då han lätt tappar tålamodet men det går bättre och bättre för var gång.
Ett par dagar senare lämnade jag in Archie för tandstensborttagning. Det kändes så kymigt att bara gå ifrån honom och lämna honom där inför sövningen. Först ca fem timmar senare fick jag hämta honom och då var det en vimmelkantig, stapplig, sömndrucken vovve som ragglade ut från vilorummet. Stackars lilla gubben vad han var skruttig. Väl hemma bar vi upp honom till övervåningen där han har sin favoritplats framför spisen i tv-rummet. Där låg han sedan och sov i nästan fyra timmar - sedan reste han sig upp och såg ut som vanligt - åt och drack och verkade allmänt glad. Det är underbart att se alla hans tänder så vita och fina.
Jul- och nyårshelg med tillhörande lov (det har sina fördelar att arbeta vid en högskola) tillbringade vi med att promenera och busa i snön. Vilken underbar vinter det har varit! Vi har träffat min barndomskamrat Sue med Sencha och nytillskottet Sandor. Härliga promenader i bitvis djup snö och en massa hundbus i "flocken".
I början av januari besökte vi veterinären för att ta blodprov för att se om rabiesvaccineringen vi gjorde i juli och augusti fungerat.
Tiden har som vanligt gått otroligt fort och lovet som var mysigt och lugnt gick också alldeles för fort. Tänk vad härligt det är när man kan gå upp ca 08.00, äta frukost i lugn och ro, ta sig en lååång promenad, komma in med rena hundar och sedan slå sig ned i myssoffan och t ex se på film. Hundarna ligger förnöjda vid spisen som sprakar och senare på eftermiddagen börja förbereda middagen osv. Sa till maken att såhär skulle jag lätt vilja att min vardag såg ut...
// Lena
I början av december var vi till Ninni för att vovvarna skulle bli julfina. Archie är nog en av de lättaste hundar att trimma så det gick ganska snabbt. Ninni brukar säga att han är underbar och bara står och låter henne hålla på - inte ett pip eller ens en suck kommer från honom. Kilian är det däremot lite mer arbete med då han lätt tappar tålamodet men det går bättre och bättre för var gång.
Ett par dagar senare lämnade jag in Archie för tandstensborttagning. Det kändes så kymigt att bara gå ifrån honom och lämna honom där inför sövningen. Först ca fem timmar senare fick jag hämta honom och då var det en vimmelkantig, stapplig, sömndrucken vovve som ragglade ut från vilorummet. Stackars lilla gubben vad han var skruttig. Väl hemma bar vi upp honom till övervåningen där han har sin favoritplats framför spisen i tv-rummet. Där låg han sedan och sov i nästan fyra timmar - sedan reste han sig upp och såg ut som vanligt - åt och drack och verkade allmänt glad. Det är underbart att se alla hans tänder så vita och fina.
Jul- och nyårshelg med tillhörande lov (det har sina fördelar att arbeta vid en högskola) tillbringade vi med att promenera och busa i snön. Vilken underbar vinter det har varit! Vi har träffat min barndomskamrat Sue med Sencha och nytillskottet Sandor. Härliga promenader i bitvis djup snö och en massa hundbus i "flocken".
I början av januari besökte vi veterinären för att ta blodprov för att se om rabiesvaccineringen vi gjorde i juli och augusti fungerat.
Tiden har som vanligt gått otroligt fort och lovet som var mysigt och lugnt gick också alldeles för fort. Tänk vad härligt det är när man kan gå upp ca 08.00, äta frukost i lugn och ro, ta sig en lååång promenad, komma in med rena hundar och sedan slå sig ned i myssoffan och t ex se på film. Hundarna ligger förnöjda vid spisen som sprakar och senare på eftermiddagen börja förbereda middagen osv. Sa till maken att såhär skulle jag lätt vilja att min vardag såg ut...
// Lena
Kommentarer
Trackback
