Höftledsröntgen
// Lena
Archie's dotter Lexi
Archie blev ju pappa i mars 2008 och det är så trevligt för jag har kontakt med Eva B som har en av Archie's döttrar, Lexi som är LPI (men på god väg att bli LPII). Idag fick jag en så jättefin bild på Lexi som jag lägger ut här. Hon är så lik pappa Archie - tycker i alla fall vi i familjen. Helt enkelt supersnygg!
// Lena
Superduktiga Lexi
Idag fick vi fanstastiska nyheter från Eva B i Småland som har Archie's dotter Lexi (LP I Pelydryns Kanel). Lexi har tagit sitt första 1:a pris i LP II vid första tillfället och inte bara det - hon vann hela tävlingen! Vilka tjejer!!! Stort grattis till duktiga Eva och Lexi! Hoppas att det ska bli mååånga härliga tävlingar för er och vi följer er framfart med spänning.
// Lena
Sommarbus
Här följer nu några härliga foton på Archie och Kilian från idag den fredagen 6 augusti.
// Lena
Rabiesvaccinering nr 2
Nu är det bara att vänta 120 dagar och sedan är det dags för blodprov. Hoppas nu bara att vi har bättre lycka den här gången och att Archie och Kilian utvecklat antikroppar som de ska.
// Lena
Sommar och semester
Semestern gick fort och vädret har varit fantastiskt men nu är det dags att börjar arbeta så smått igen. Det känns i alla fall härligt att tänka på att man fått en hel del gjort under de fem veckorna. Jag brukar göra små listor över saker som jag vill göra eller få gjorda under ledigheten. I år innehöll min lista allt ifrån fönsterputs och diverse inredningspyssel till social träning för Kilian, utflykter, biobesök, bada/sola, umgås med familj och vänner, fixa med rabiesvaccinering och faktiskt att pröva på att rida igen. Samtidigt med alla listplaner har våra långa promenader genomförts om inte värmen varit för svår. Det var några veckor när vi blev ordentligt passiva och det är ju självklart när solen bränner och hundarna är klart påverkade av den höga temperaturen.
Kilian har blivit mer och mer säker och hälsar glatt på i stort sett allt och alla. Åksjukan har försvunnit så vi slipper skrapa spyor i buren. Vi har besökt hundöarna i Drottningholm och träffat många okända hundar vilket fungerat alldeles utmärkt. Kilian har också fått gå några blodspår. Han är så innerligt go och glad och har ett gose-behov som är omättligt. Archie har aldrig varit någon gosig hund utan ser mest besvärad ut om man börjar larva sig för mycket. Många är de stunder då vi fått fint dambesök i vår inhägnad. Vorstehtiken Doris har busat tillsammans med Kilian så grästuvor har flugit åt olika håll.
Passade även på att förverkliga en tanke jag burit på under många år nämligen att pröva på att rida igen. Tog kontakt med en kvinna ute på Färingsö som har Basjkirhästar för turridning, lektioner mm och fick komma med i en ridgrupp. Det var vansinnigt roligt men ack så otränad man är. Jag hade sådan träningsvärk efteråt att jag hade svårigheter att gå i trappor. Det kändes som om jag använt muskler jag inte visste att jag hade, säkert väldigt nyttigt.
Som sagt, semestern är snart slut men vilken fin sommar det har varit hittills.
// Lena
Grattis Kilian 1 år!
Han är en mycket glad hund, oerhört intresserad av andra hundar, har otroligt mycket spring i benen och kan som jag tidigare skrivit hoppa skrämmande högt. Han har mörka ögon som har ett lite skojigt uttryck för han ser aningen slug ut, en liten ögontjänare skulle man kunna säga. Samtidigt är han mjuk, gosig och underbart tillgiven.
Just nu är Kilians näst bästa kompis (efter vår Archie) en fyra månader äldre tik som heter Doris av rasen Münsterländer. Vi träffas regelbundet och då går det hett till i vår inhägnad. Archie parkerar i skuggan under ett träd och ligger sedan och betraktar Kilian som busar hejvilt med Doris som är ganska mycket större, smäckrare och snabbare. De kan springa runt hur mycket som helst och Kilian, jaa, han är outtröttlig (för att inte tala om Doris...)
Grattis till vår älskade lille gubbe!
// Lena
Nattspår i Härad för Archie
Samma dag (den 19 juni) som vi suttit hela dagen och sett på det fantastiska kronprinsessbröllopet skulle vi åka på nattspår, Archie och jag. Vid 19-tiden for vi iväg till Härad strax bortom Strängnäs. Det var samling kl 21 och då det i år var så få anmälda, endast tio ekipage, så började vi med att grilla och äta. Ca 22 for vi ut i skogen och ca 23.10 kom Archie och jag iväg i spåret.
Archie hade en riktig myskväll med matte och var rena drömmen i spåret. Precis så där bra som han kan vara när han är som bäst. Lugn, fokuserad, nosen i backen och INGET spring vid sidan om för att han är så jäkla nonchalant. Det blev ett förstapris och full poäng, 42 p. Domaren Åsa Carlsson var mycket imponerad men som vanligt blir det inget HP om man spårar för Sörmlands taxklubb (SÖTK) och det inte är någon viltstörning eller att något speciellt inträffar i spåret - synd, för Archie var helt suverän denna kväll/natt.
Väl tillbaka till bygdegården hade domarna sitt kollegium och sedan var det prisutdelning. Vid detta prov hade nio av tio hundar fått förstapris och domarna sa att det var verkligen otroligt duktiga hundar som deltagit.
Sammanfattningsvis var det en mycket lyckad kväll. Stämningen stod högt i tak när vi åt och vid prisutdelningen.
Archie verkade njuta i fulla drag över att ha en alldeles egen utflykt med matte. Vid 01-tiden började hemfärden och ca 02.30 var vi hemma igen för att mötas av en liten Kilian som gråtit större delen av kvällen. Vilken liten plutt och man kan ju konstatera att han är oerhört fäst vid Archie (och mig :-))
Jag, Lena, står i mitten längst bak i bilden. Foto lånat från SÖTK.
// Lena
Slyngelkurs för Kilian
Vad gör man med en liten sprallgök som inte kan motiveras med godsaker i de olika övningarna?
// Lena
Utställning i Skokloster
Vilken dag (vädermässäigt) - strålande sol, blå himmel och gröna gräsmattor. Det är otroligt hur fort det blev "sommar" och Skokloster är verkligen vackert.
Utställningen då...? Tjaa, Kilian verkade inte i form. Han blir lätt åksjuk och hade kräkts i bilen och värmen gjorde honom lite passiv. I ringen stod han helt OK men när han sprang så hängde huvudet och det som nog kändes mest tråkigt var att han ryggade undan för domaren, det har inte hänt på de tre tidigare utställningarna vi varit på. Domaren tyckte inte alls om Kilian så det blev en tvåa. Det är bara att ta nya tag men visst kändes det lite trist. På något vis tror jag att han saknade Archie, de har blivit som ler och långhalm och när Archie inte är med är det inte riktigt kul.
I och med värmen och att jag hade en del att stå i hemmavid så for vi ganska snabbt hemåt men den lilla stund vi var på utställningsområdet hann vi träffa en massa trevliga welsh-människor.
Eva B (från Norrtälje) är oslagbar och har nyligen vunnit klubbmästerskapen i viltspår med Kojak och inte nog med det idag kom Joker tvåa i juniorklassen med CK! Stort Grattis!
En annat trevligt litet möte var att när jag kom till parkeringen efter utställningen så fanns där min absoluta favoritbil - Land Rover Defender (den gamla urtypen av Jeep) och i den satt en man och rökte pipa. Jag passade på att tala med honom om bilen vilket var jättetrevligt. Fick en mängd bra tips inför ett eventuellt köp och det lustiga var att han var aktiv inom "Defender-klubben" med årsträffar etc så jag hade osannolikt nog träffat en riktig entusiast. Hustrun hans var och ställde ut deras jaktlabbar, själv ville han helst inte närma sig utställningsområdet utan det var enbart jakt som gällde. Vilka trevliga samtal man kan ha med fullständiga främlingar.
// Lena
Archie's dotter Lexi har klarat LPI
Idag fick jag härliga nyheter från Eva B i Småland som berättar att Archie's och Hjärtats dotter Lexi numera kan titulera sig LPI! Det tredje lydnadsprovet slutade med klassvinst så vi bugar och gratulerar superduktiga matte Eva som tränat sin lilla tjej till dessa bedrifter! Ni är bara så duktiga!!!
Nu önskar vi lycka till med LPII - spännande fortsättning följer.
// Lena
Trimning
// Lena
Viltspårstävling i Åkers styckebruk
Archie gick sitt spår men jisses vad han var fladdrig. In för mig själv tänkte jag att han är så nonchalant för att han är säker men han måste skärpa sig. Det går inte att springa och nosa på "spännande" saker vid sidan om för att sedan gå tillbaka till spåret... Efter att Archie gått klockrent på skanken så stod domaren tyst en stund och bara tittade på Archie och sedan sa han två saker "Är han alltid så här glad???" och "Jaha, du, det märks att han tyckte att spåret var alldeles för lätt och att han tycker att det inte är någon större utmaning".
Glad - jaa, Archie är ljuvligt glad och sprallig och social och när han spårar går svansen hela tiden och när han väl kommit till skanken ser det ut som om han bara leeer och "hälsar" på domaren.
Vad gäller spår och svårighetsgrad tänker jag att jag kanske gjort honom en otjänst då jag låter mina spår ligga både två dagar eller längre. Är det fuktigt ute i markerna så fungerar det ju ändå och det blir mer utmaning.
Vår uppfödare brukar säga att welshen är en av de mer intelligenta hundraserna vilket gör att de inte är hundar som går mekaniskt utan när de kan en sak så behöver de ytterligare stimulans för annars tröttnar de helt enkelt - "varför upprepa samma sak igen - nu vet jag ju hur det fungerar..." Precis så känns det med Archie - jag måste hitta på något nytt - spännande som triggar honom.
Ett förstapris blev det med fint utlåtande men ingen kvalplats till SM.
Maken och jag hade en toppendag i mycket trevligt sällskap. Kilian fick enorm social träning med alla människor och hundar. Väl hemkommen satt han upprät på köksgolvet och sov - vansinnigt söt.
Tack till arrangörerna för en härlig dag och tänk vilken tur vi hade med vädret!
// Lena
Inställd viltspårstävling/SÖTK
// Lena
Grattis till Archie's och Hjärtats valpar
Idag säger vi stort grattis till Archie's och Hjärtats valpar som föddes den 31 mars 2008 hos Kennel Pelydryn! Tänk att ni redan är två år!
Det är en av de roligaste händelserna för mig/oss som hundägare att få ha avlat på Archie som är en så underbar individ. Det är dessutom skönt att se att sex av de nio valparna höftledsröntgats och fått resultatet A-höfter. Tre av valparna har ställts ut, varav två har erhållit CK och en första pris.
Jag är bara så glad och tacksam för att vi fått chansen att avla på Archie.
// Lena
Lårmuskler
En dag senare var det dags för bänken framför fönstret i stora badrummet. Hade fönstret varit öppet hade han säkert försvunnit med några glada hopp ut på garagetaket och sedan vet man aldrig hur det hade gått.
Domaren nämnde något i kritiken vid senaste utställningen som handlade om "väl utvecklade lårmuskler..."
jag tror jag börjar förstå.
// Lena
Dumma lilla matte
// Lena
Ännu en inofficiell utställning för Kilian
Det ska ju vara bra med social träning för valpar och därför har jag valt att ta med Kilian på några utställningar. I lördags den 27 mars var det så dags för den tredje utställningen och den anordnades av Svenska Grand Danoisklubben. Den här dagen blev jag positivt överraskad då arrangörerna beslutat att mittgången i den annars fruktansvärt trånga Sollentuna rackethall skulle hållas bred. Vilken skillnad det gjorde! För en månad sedan var det ett hopplöst kaos och den här dagen riktigt behagligt. Kilian spanade intresserat på omgivningen och fick hälsa på ett antal trevliga fyrbenta vänner. Matte träffade idel trevliga bekanta som Inger och Lasse med sina cockrar (Kennel Hornlakes), Stina Y-L (Kennel Tans and Tins) med sin fullständigt bedårande cockertik Lucy och Mia Törnqvist (Kennel Red Spots) som visade den andra welshen, en tik som Kilian blev förtjust i. Träffade också Christina M-H som skulle kika på dotterns små pappisar som skulle ställas. Det är alltid så trevligt att träffa folk och tala hund!
Kilian uppträdde fint i ringen och fick Hp och blev BIR valp (9-12 månader). Jag är mycket nöjd med hur han har reagerat hittills vad gäller utställningsmiljön och domarhanteringen. Efter tre utställningar har Kilian ett 2:a pris med HP och två 1:a pris med HP med tillhörande BIR.
// Lena
Inofficiell utställning för Kilian
Jag har varit i Sollentuna rackethall en gång tidigare när Archie i unga år deltog i en inofficiell utställning. Det är väl egentligen inget fel på lokalen förutom att det blir extremt trångt!!! Igår var det överjävligt, trångt, knökfullt och fullständigt vansinnigt. Kilian betedde sig helt fantastiskt i detta kaos. Jag har ju varit lite fundersam över att han fått en så skyddad uppväxt här ute på landet och därför känt ett ansvar att träna honom socialt. Men gårdagen visade att Kilian var kolugn. När jag väl lyckats tränga mig fram till Ring 5 och där fällt upp min stol så hoppade Kilian helt enkelt upp i stolen, kikade intresserat på omgivningen och rullade sedan ihop sig och sov(!). Han spenderade säkert två och en halvtimme av de tre vi väntade med att ligga hoprullad i stolen, eller i varje fall sittandes i stolen, iakttagandes omgivningen. Vilken skillnad mot Archie som konstant dragit åt alla håll och kanter - det här var en ny, mycket behaglig erfarenhet.
Det blev som sagt en mycket lång väntan. Utställningen började 09.00, vi anlände 10.30 och kom in i ringen
13.40.
// Lena
Trimning av Archie och Kilian
När jag kom ut till parkeringen stod där min favoritbil en Landrover Defender - gissa om matte fick något att dregla över - undrar just om den drömmen någonsin går att förverkliga... Efter att ha beundrat den gamle Defendern styrde matte färden hemåt med två supersnygga killar i bilen (alltså vovvarna, vad trodde ni...?).
Såhär glada (men lurviga) var vovvarna i vilket fall som helst innan trimningen:
// Lena